Album: Similes (Temporary Residence )
Ambient kan, liksom postrock, bli rätt så såsigt i bland. Mjäkiga och till synes oändliga syntmattor som kan få den mest inbitna Brian Eno-nörd att bryta ihop och skrika efter stökig improvisationsjazz från det forna västtyskland.
Enmansorkestern Eluvium, a.k.a. Matthew Cooper, har hittills hunnit släppa fyra fullängdsalbum, varav de två senaste, Talk Amongst the Trees (2005) och Copia (2007), var riktigt såsiga. När han uppträdde som förband åt Explosions in the Sky, vid spelningen på Kägelbanan i Stockholm för något år sedan, fick han oförtjänt agera bakgrundskval till en pratglad publik.
Då, precis när jag var på väg att avfärda Eluvium som ännu en artist som kommit till vägs ände, tar Cooper och vrider upp mina förväntningar skyhögt med nya singeln The motion makes me last. Den har sång. Den har slagverk. Den har något nytt.
Andreas Fällman
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Andreas är skribent på Devotion samt redaktör på Musiklandet.se.
Källa: www.devotionmagazine.se
