Hypen kring Göteborgsbaserade Makthaverskan kan inte ha undgått någon med större musikintresse än statsminister Reinfeldt. Devotion bestämde träff med bandet i deras hemstad och pratade bland annat om Stockholm, Göteborg och strävan efter enkelhet.
- Vi fixar aldrig våra egna spelningar,. Vi har inte bett om någonting utan det har bara kommit, säger Irma Krook, Makthaverskans basist och gitarrist, och ler mot mig.
Irmas uttalande om att aldrig fixa egna spelningar hade kunnat uppfattas som att hon drabbats av hybris, men hon säger det med en i grunden ödmjuk ton. Att bandet är glada över framgången är lätt att se, men de låter den inte stiga dem över huvudet. Tillsammans med de övriga i bandet, Andreas "Palle" Wettmark, Maja Milner och Hugo Randulv, sitter hon i Jazzhusets nersuttna fåtöljer och äter kebab och dricker läsk. Palle börjar berätta om bandets tillkomst:
- Jag och Hugo startade det för att vi hade tråkigt, vi ville bara ha ett band. Det här var sommaren -08. När vi hade repat lite frågade vi Maja om hon ville spela med oss.
- Vi har känt varandra sen högstadiet och de frågade mig om jag ville komma och skrika i deras replokal. Det tyckte jag lät jätteskoj så jag gjorde det. Sen började det utvecklas till mer melodier och klara låtar men vi behövde en basist och jag och Irma har spelat i ett band ihop tidigare så jag visste att hon kunde spela. Vi frågade henne och så började vi göra låtar tillsammans, fortsätter Maja.
Hur lät det egentligen från början när ni bara var två stycken?
- Det lät ganska sjukt. Det var konstiga ljud, synth och trummor, mörkt och skevt, säger Hugo med munnen full med mat.
- Jag minns att jag ville inte ens ville spela den musik vi spelar nu utan ville mer ha något åt punkhållet, men Hugos vilja var starkare så det blev jag som fick ge mig. Men det var väl lika bra det i och för sig, berättar Andreas med en lurig min.
Makthaverskan har efter att det självbetitlade debutalbumet släpptes i november förra året fått positiv kritik från många håll. Fredrik Strage skrev i Dagens Nyheter att "Makthaverskan förtjänar att bli mer än veckans hajp från Göteborg. Jag tror att de har lysande skivor framför sig." Själva var bandet inte beredda på all den uppmärksamhet de fick och fortfarande får. Något större mål hade de inte med sin musik.
- Vi gjorde det mest för att det var skoj. Vi hade inte ens tänkt att spela in först utan det kom senare. Vi spelade helt spontant in tre låtar och lade upp de på Myspace. Där fick de en del uppmärksamhet och människor hörde av sig och ville att vi skulle spela in mer, förklarar Andreas.
- Makthaverskan var inte seriöst från början utan när vi lade upp låtar på Myspace var det mest för att visa våra kompisar vad vi höll på med egentligen, säger Irma.
"Många black metal-band har skitgrymma melodislingor"
Att påstå att Makthaverskans musik uppvisar något slags komplexitet vore att ljuga, då bandet snarare strävar efter en enkelhet. Vi pratar om låtskrivarprocessen och Hugo, som verkar vara den rent musikaliskt mest drivande i bandet förklarar:
- Jag brukar ha med mig en melodislinga till replokalen så gör vi något utifrån det. Vi sitter aldrig och fipplar med ackord utan vi har bara en slinga. Det går väldigt fort, ibland kan det ta fem minuter. Så fort det låter bra ska man låta det vara så att man inte jobbar sönder låtarna. Det ska vara enkelt och direkt.
Ni har blivit jämförda med bland annat Broder Daniel och diverse post-punkband. Vad lyssnar ni själva på?
- Band som vi har sagts låta som är inte våra egentliga influenser egentligen. Turbonegro är något vi lyssnar på och jag tycker att många black metal-band har skitgrymma melodislingor som jag influeras av. Det finns vissa band vi gillar men vi försöker inte låta som det eller det bandet, säger Hugo.
- Visst har vi lyssnat på Siouxsie and the Banshees och sådant, men vi har inte riktigt tänkt på att vi influeras av det, berättar Maja.
- Det är främst energin och intensiteten i band som jag gillar. Live ska det vara röj och kaos, förklarar Andreas
Makthaverskan ligger på lilla indielabeln Luxury och har därmed fått finna sig i att klumpas ihop med andra band i göteborgspopsvängen, där Luxury kan sägas vara något av ett nav. Almedal och Skansros är några av banden som ligger på det lilla bolaget. Vi pratar om hur det egentligen står till med musikscenen i Göteborg.
- Musikklimatet i Göteborg är kallt, hävdar Irma.
- Banden låter likadant, men det är ändå bättre än Stockholm, säger Andreas, utan tillstymmelse till att vara annat än gravallvarig. Den allestädes närvarande rivaliteten mellan Göteborg och Stockholm späs på av "Palle".
Byter instrument
Irma och Hugo delar på bas- och gitarrtrakterandet, något som visar sig ha en enkel förklaring. Hugo spelar melodierna och får då finna sig i att byta instrument beroende på vilket instrument melodislingan ska spelas på.
- Jag är extremt mycket sämre musikaliskt än Hugo och då får jag ta de lätta bitarna på gitarr och det trivs jag bra med. Annars skulle det väl låta ännu mer för jäkligt, säger Irma något självironiskt.
Var kommer namnet Makthaverskan ifrån?
- En polare hette det på MSN eller något. Jag tyckte det var jävligt grymt för det lät överlägset och gött. Innan hette vi Kuratorn, skrattar Andreas fram.
I en tidigare intervju har ni sagt att ni snarare är en sekt än ett band. Vad menar ni med det? Stämmer det fortfarande?
- Exakt samma människor kom till spelningarna och utan dem hade det inte blivit samma grej. Vi hade det jävligt skoj ihop. Men det var när vi var ännu mindre än vi är nu. Nu är vi mer ett regelrätt band.
Spelar det någon roll att ni är förhållandevis unga?
- När vi skulle spela på Debaser Medis så fick vi inte komma in först för att jag och Irma var 17. Sättet vi blev bemötta på var pinsamt. Samtidigt blir folk imponerade av att vi är så unga. Vi har aldrig blivit "daddade" utan det är mer "fan vad coola ni är som är så unga", säger Maja. Hugo hävdar att bandets ålder gagnar dem eftersom de har mer energi än vad äldre band har.
Hur ser framtiden ut för er?
- Vi tänker inte så mycket på det men vi kommer inte sluta spela ihop. Vi vill bara göra så bra låtar som möjligt. Men vi ska ju släppa något på Luxury, en singel eller EP, i vår. Jag vet inte om vi får säga så mycket för Ralle (Rasmus Krage Hansén som i princip är Luxury, red. anm.), säger Hugo
- Det är dumt att tänka för mycket på framtiden om det skulle skita sig, menar Irma.
Ingen ta-över-världen-plan här inte alltså. Det är befriande att idag, när band snarare verkar tänka på marknadsföring än musik, se ett band som inte har en storslagen plan, inte är medietränade och inte påverkas av kortlivade trender. Ett band med fötterna på jorden, helt enkelt. Samtidigt säger Maja att om allt skulle skita sig så kommer kvartetten inte att splittras som vänner.
- De i bandet är de vi känner mest i världen.
Så ni är i första hand vänner och i andra hand band?
- Definitivt. Så har det alltid varit.
Så kommer kvällen och dubbla spelningar på Jazzhusets livescen. Bandet bjuder på den energi som de tidigare pratat om. Många av deras vänner är där och det märks att kvartetten - trots att de inte är några fullfjädrade musiker - trivs med uppmärksamheten. Jag förstår att de inte behöver ordna egna spelningar; att uppleva ett så oförfalskat sönderfall borde vara alla förunnat.
Johannes Ådén Bygdell
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
