Morén Pop/Bonnier Amigo
Jag skulle kunna inleda hela recensionen med snack om visslingar, egyptiska faraoner och ytterligare meningslöst namedroppande men tror nog att jag skippar det faktiskt. För vad skulle syftet vara med det egentligen? Absolut ingenting.
Istället utgår vi ifrån Peter Moréns förra soloeskapad The last tycoon och hans flitiga flirtande med de riktigt stora ikonerna. Resultatet var en habil samling låtar där Bob Dylan och John Lennons (o)saliga andar svävade tungt över hela produktionen. På I spåren av tåren fortsätter Morén högst ogenerat att flirta med ikoner från förr och som skivtiteln antyder gör han det på svenska denna gång. Han har även bytt fokus på genre och istället för kvidande folkblues blir det nu stora doser kvidande soulpop i stil med The Temptations och Four Tops.
Den inledande Ett land som inte är beskriver ett Sverige i förändring. Här återger Morén lika kärleksfullt som cyniskt svenska företeelser och hans egen plats i det hela. Ett tema som återkommer skivan igenom, inte minst i den funkiga Dan Andersson-land, där han tar upp sitt ursprung ur ett nästintill sociohistoriskt perspektiv, alltid med hjärtat på rätt ställe.
Skivans verkliga styrka ligger i Moréns sätt att formulera smarta meningar och det finns inte den minsta antydan till varken nödrim eller onödiga upprepningar. Något som är få svensksjungande artister förunnade och detta gör låtarna på I spåren av tåren lika refrängstarka som något av Peter LeMarcs bättre stunder.
Utan att sticka ut hakan för långt, vill jag nog påstå att I spåren av tåren har goda chanser att bli årets mesta och bästa svensksjungande skiva.
Andreas FällmanDen här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Andreas är skribent på Devotion samt redaktör på Musiklandet.se.
Källa: www.devotionmagazine.se
